Det har varit mycket flänga å fara hit å dit för min del sedan slutet av december. Först Alvesta å träffa familjen, sedan Åre för att rätta till saker som varit fel, sedan till alvesta för släktkalas igen, och till sist nu så drog jag iväg igen. Och denna gången bar det först av norröver mot skellefteå och burträsk för att möta upp Lars för att sedan dra vidare till Tärnaby/Hemavan för att fota skoter och lite annat spännande :). Innan resan fick vi en skoluppgift. Mitt val av skoluppgift var att göra en "på spåret" bildserie. Denna bildserie ska betraktaren kunna använda sig av för att lista ut vart jag är. Därför tänker jag inte berätta vart jag är. Men resan hit har gått bra och allt är kanon.

En anna bra nyhet kommer från Macworld. Apple har presenterat sin iPad. Vilket i mina ögon är en större version av en iPod Touch och är mer lämpad för surf, spel och att läsa böcker med. Samtidigt som dom presenterade denna nyhet så släppte dom även programmet iBooks som funkar som appstore, fast för böcker. Det hela ser väldigt nice ut.
Värt att läsa alla artiklar på www.macworld.se om denna iPad.

Har nu bestämt mig för att gå vidare. Jag är inte värd att bli behandlad på detta sätt. Och jag tänker inte vänta och må dåligt under tiden. Och Jennie kommer snart inse vad hon förlorat. Så nu ska jag må bra. Ut å resa å träffa folk som gör mig glad och få en nystart i livet.

Lite kort om allt sedan sist:
Besöket och tiden i Åre var turbolent. Många dåliga och jobbiga dagar, men samtidigt många helt uuuunderbara dagar tillsammans med jennie!
Jag lämnade Åre med gråten i halsen och Jennie stannade kvar med samma känsla. Det var ett jobbigt farväl.
På resan hem plockade jag upp Peter (mireneye) från umeå i sundsvall. Ett mycket behövligt återseende på många plan. Han fick mig delvis mig på andra tankar men jag känner ändå att jag inte kunde ge en 100 procentig närvaro i mina tankar när han var här. Och det bad jag om ursäkt för. Och han förstod. Men vi har hunnit med att köra workshops i poi på min skola och tränat hemma lite granna. Vi har pratat och gjort lite annat. Men nu när Peter åkt vidare till Malmö så springer tankarna ikapp mig igen. Saknar Dig som F-N!

//Niclas

Året som gått har varit väldigt turbolänt. Iaf om man ser tillbaka på mitt å Jennies förhållande som nu tagit slut :(
Det har varit väldigt många goda minnen tillsammans med min älskade Jennie. Men mycket har oxå gått väldigt snett  :(
Befinner mig vilket fall i Åre hos Jennie just nu och jag mår väldigt bra vissa stunder och väldigt dåligt andra.

Att bli dumpad för en annan är aldrig kul. Och det är inte förens nu dom senaste veckorna jag har insett hur illa jag behandlat jennie på vissa punkter, och det är oxå nu jag insett vilken jag vill spendera resten av mitt liv tillsammans med. Många har undrat hur jag kan tillåta mig själv att försöka gå vidare med Jennie, och i vissa fall så undrar jag oxå det. Men det som är svaret på frågan är att, Jag har ett vääääääldigt stort hjärta med väääääääldigt starka känslor för jennie. Mitt hjärta har oxå lätt att förlåta. Att kunna förlåta och gå vidare är för mig en viktig del. Det kan vara till fördel många ggr, men till stor nackdel andra. Jag har blivit blåst på väldigt många olika sätt av väldigt många människor. Men så blir det när man är för godhjärtad många ggr.

Mitt nyårslöfte i år var att bli en bättre medmänniska och bättre människa över lag. Jag ska finnas till hands för dom som behöver mig, och jag ska hjälpa till så gott jag kan. Och jag hoppas att jag kommer få ungefär hälften så mycket tillbaka. Men det jag värdesätter mest och det jag kämpar för mest är att få tillbaka Jennie till varje pris.
Och nu till alla er som läser detta. Jag befinner mig just nu mitt i det djupaste och brinnande helvetet, och behöver hjälp att ta mig upp. Jag behöver bra människor som ser och tar mig för den jag är, och jag behöver hitta på saker som gör att jag kan tänka på annat. Men som min pappa sa till mig. Jag kan aldrig springa ifrån mig själv. Jag kommer alltid få handskas med mina problem. Om jag hittar på något för stunden som får bort mina tankar, så kommer tankarna hinna ikapp mig lagom till att jag är själv och har tid för att tänka.
Jag vet inte riktigt hur jag ska göra för att ta mig ignom detta, men jag vet att jag inte kan ta mig igenom detta själv.
Ju fler vänner jag har runt mig som stöttar mig och välkomnar mig med öppna armar, ju mindre tid har jag att tänka på det dåliga som får mig att må skit!

Tack för att ni läst!

/Niclas

Bild från Åre torg vid ca 00.05